Hur säkrar vi kompetensförsörjningen för framtiden genom utbildningskommunikation? Under Almedalen 2023 bjöd vi in till ett högaktuellt panelsamtal om hur lyckad utbildningskommunikation kan bli avgörande för Sveriges framtida kompetensförsörjning. Här är en sammanfattning av panelsamtalet.
Kompetensbrist som drabbar industrierna, för få sökande till yrkesprogrammen, stora avhopp från ingenjörsutbildningar och liten kännedom kring omställningsstudiestödet. Panellister från Sveriges Elevkårer, näringslivet, branschorganisationer och politiken diskuterade hur framtidens kompetensförsörjning bör lösas. Information och kommunikation spelar en avgörande roll, men hur ska det gå till? När ska det ske? Var ska det ske? Och vem bär ansvaret?
Torsdagen 29 juni anordnade vi på Keystone Education Group ett panelsamtal i Almedalen med temat kompetensförsörjning genom utbildningskommunikation.
Deltagare i panelsamtalet:
- Oliver Rosengren, Moderaterna
- Johan Olsson, Svenskt näringsliv
- Embla Persson, Sveriges Elevkårer
- Elin Kebert, Byggföretagen
Moderatorer:
- Alexander Terrinoni, studentum.se & AllaStudier.se
- Peter Markström, gymnasium.se
Nyckeltal som presenterades under panelsamtalet
- Endast cirka 51 procent avslutar sina ingenjörsstudier.
- Det råder brist på cirka 30 000 ingenjörsutbildade inför år 2030, och cirka 12 000 utbildade lärare år 2035.
- Bara 48 procent av blivande gymnasielever vet att yrkesprogrammen är högskoleförberedande.
- I snitt känner 61 procent inte till omställningsstudiestödet.
Frågor till paneldeltagarna
1. Hur kommunicerar vi ut förändringar och viktig information till Sveriges studiesökande?
2. Hur skapar vi kvalitativt material för att vägleda studiesökande egentligen? Hur tar vi fram det och vad lutar vi oss mot när vi väljer att göra det?
3. Hur skulle ni vilja se att utbildningsvärlden kommunicerar med studiesökande och hur ska vi mäta det?
Panelsamtalet i korthet
Fråga 1: Hur kommunicerar vi ut förändringar och viktig information till Sveriges studiesökande?
Panelens förslag: Förbättrad studie- och yrkesvägledning, mer anpassad kommunikation, tydligare och mer tillgänglig utbildningsinformation, mer inslag av insikter kring arbetsmarknadsförutsättningar i samband med utbildningsinformation, gedigen infrastruktur för informationsflöden, större utrymme för aktiv rådgivning av studie- och yrkesvägledare, tidigarelagd introduktion till framtidsplanering hos elever i grundskolan.
Embla Persson (Sveriges Elevkårer) lyfter vikten av förbättrad studie- och yrkesvägledning samt myndigheters och näringslivets förmåga att anpassa sin kommunikation. "Var där de är. Är det elever ni vill nå så måste ni också hitta ett sätt att nå ut till dem", säger Embla.
Oliver Rosengren (Moderaterna) understryker även vikten av infrastruktur för att möjliggöra informationsflöden och se till att de faktiskt når eleverna. "[En nationell digital plattform för utbildningsinformation] är ju en del av infrastrukturen för att nå ut med informationen, men det är klart att vi kommer att behöva göra stora häv. Omställningsreformen är ett sådant exempel. Där har vi hjälp av aktörer som fackföreningar och liknande, men när det gäller andra utbildningsreformer så måste vi använda studie- och yrkesvägledning eller liknande för att verkligen kunna nå fram med den informationen", förklarar han.
Vidare anser Oliver att utbildningsinformationen behöver bli tydligare och innefatta mer om arbetsmarknadsförutsättningar inom olika branscher. Studie- och yrkesvägledarna bör därtill ges utrymme att ge mer aktiv rådgivning, och grundskoleelever bör få en tidigare introduktion till planeringen av sin egna framtid, menar Oliver.
Elin Kebert (Byggföretagen) understryker att utbildningsinformationen bör riktas mer direkt till målgruppen, och att den behöver bli lättare att hitta. "Jag tycker att det är väldigt viktigt att man kommer direkt till eleverna. Alltså att vi inte pratar om dem utan med dem, och inte tar för krångliga vägar. [...] Det är ganska mycket förkunskaper man måste ha för att hitta till utbildningar", säger Elin.
Johan Olsson (Svensk näringsliv) menar att det krävs flera steg för att omsätta informationen till faktiska utbildningsval och att det innebär ytterligare utmaningar. "Tittar vi på till exempel att arbetsmarknadens behov också ska vara med och dimensionera gymnasieutbildning så kräver ju det en rätt stor förändring av studie- och yrkesvägledningen. Det handlar inte bara om att ta reda på vad elevernas intresse är, vilket kan vara nog så svårt och något som vi inte heller är tillräckligt bra på. Och när vi tagit reda på vad de är intresserade av ska ju det omsättas i utbildningsval och yrkesval, som är jättesvårt", menar Johan.
Fråga 2: Hur skapar vi kvalitativt material för att vägleda studiesökande egentligen? Hur tar vi fram det och vad lutar vi oss mot när vi väljer att göra det?
Panelens förslag: Lyfta förebilder med konkret information, möta målgruppen där den finns, ställa krav på skolor att redovisa centrala nyckeltal som kvalitetsindikatorer, skapa forum som beaktar identitetsfrågan och den sociala aspekten av utbildningsvalet, se över geografisk tillgänglighet.
Elin Kebert (Byggföretagen) berättar att hennes arbete inneburit att lyfta fram verkliga människor från en viss bransch och presentera dem för rätt målgrupp. "Vi måste visa exakt hur branschen ser ut – vilken tid man börjar, när man slutar, och vad som förväntas av olika roller. Alla jobb är inte för en som är morgontrött. Då har vi använt oss av förebilder som har berättat om konkreta saker. Om de är ute i produktion eller sitter framför datorn, om de reser eller går till fast kontorsplats", förklarar Elin.
Embla Persson (Sveriges Elevkårer) lägger till att andra viktiga aspekter handlar om elevsammansättning, skolkultur och skolsegregation. "Det som jag tycker är väldigt spännande är att elever vet att det finns yrken, de vet att det finns jobb, de vet att de är välbetalda – men ändå väljer man dem inte. Och varför gör de inte det? Det handlar om elevsammansättning och det handlar om skolkultur. Där måste man titta på skolsegregationen som sker på gymnasieskolan, både utifrån kön men också socioekonomisk status eller bakgrund, och se hur vi kan motverka de strukturerna. För jag tror att vi behöver skapa forum som man känner ‘är för mig’, för det är superviktigt", förklarar Embla. Hon belyser också att det för många handlar om en identitetsfråga, till exempel att man som tjej undviker program inom bygg, och som kille undviker program inom vård och omsorg.
Johan Olsson (Svenskt näringsliv) tycker att det behövs förbättringar från näringslivet när det kommer till att möta målgruppen där den finns. Han instämmer också med att gymnasievalet är ett socialt val och identitetsval, och att det därtill är en fråga om var utbildningsmöjligheterna finns. "Det handlar också om var man placerar utbildningar", säger Johan, och förklarar att det skapas höga trösklar för ungdomar i större städer när innerstadsskolorna har högskoleförberedande program medan skolor med yrkesprogram placeras någon annanstans. "Det handlar väldigt mycket om att göra det så enkelt som möjligt för eleverna", menar Johan.
Oliver Rosengren (Moderaterna) lägger till att det borde finnas krav på att skolorna behöver redovisa några centrala nyckeltal. "Man behöver bestämma sig för några centrala nyckeltal och kvalitetsindikatorer som skolor behöver redovisa. Den här transparensen behöver man också mäta med tight intervall så att man kan fatta sitt beslut på goda grunder", säger Oliver.
Fråga 3: Hur skulle ni vilja se att utbildningsvärlden kommunicerar med studiesökande och hur ska vi mäta det?
Panelens förslag: Mätning genom avhoppsgrad, nationella grundfärdigheter (t.ex. matematik och språk), kommunicera möjliga utgångar efter olika program, överlåta arbetsmarknadsanalyser till näringslivet (från Skolverket) i större utsträckning, slopa uppdelningen mellan yrkes- och högskoleförberedande program, skilja på elevgrupper som står inför utmaningar att få arbete av olika anledningar, se över behörighetskraven för olika program, se över belastningen (antal elever) för enskilda studie- och yrkesvägledare.
Elin Kebert (Byggföretagen) menar att hur välinformerat och välmotiverat gymnasievalet har varit kan synas på avhoppen. Bättre information borde leda till färre avhopp och elever som behövt motivera sitt gymnasieval i större utsträckning tenderar att inte hoppa av. Elin tror också att en utbyggnad av vuxenutbildningen kan göra så att fler vågar slutföra påbörjade gymnasiestudier. "Jag tänker att om informationen blir bättre så kanske det blir mindre avhopp. Jag tror även att en utbyggnad av vuxenutbildningen kommer leda till mindre avhopp. Man kanske vågar satsa mer på det man tycker är roligt om man vet att det finns en vuxenutbildning på ett år som kan fånga upp så man kan bli murare även om man läste estetiskt. Och det är ganska billigt med ett års vuxenutbildning", säger Elin.
Oliver Rosengren (Moderaterna) tror att det också behövs ett bra omställningssystem. Fokus borde ligga på att unga ska få bra grundfärdigheter som de sedan kan gå vidare med på olika sätt. De grundfärdigheterna, menar Oliver, behöver bli bättre i Sverige.
Därtill menar han att bättre information borde leda till att fler väljer utbildningar som leder till jobb inom bristyrken. "En intressant sak vore att jämföra det som föreslås av branscherna, kring vad som behövs, med vad eleverna sen väljer. För i någon slags bemärkelse skulle ju framgångsrik utbildningsinformation innebära att många unga väljer det som också efterfrågas på arbetsmarknadssidan", förklarar han.
Johan Olsson (Svenskt näringsliv) påpekar att näringslivet skulle kunna bistå med mer underlag. "Det är också Skolverket som ska ta fram underlaget och recensera arbetsmarknaden, vilket vi tycker är lite konstigt. Man hade kunnat flytta mer av den makten till arbetsgivaren och till branscherna", säger Johan. Vidare utvecklar han hur det ligger i allas intresse att se till att tillsätta arbetsmarknadens behov. "Om utbildningarna leder till [arbetstillfällen] så är ju det ett alldeles utmärkt gemensamt intresse för både individen, arbetsgivaren och samhället. Det är klart man vill få en bra start på sitt vuxenliv, köpa lägenhet, flytta hemifrån – allt det där. Det är jätteviktigt", förklarar Johan.
Embla Person (Sveriges Elevkårer) tror att det kan vara en bra idé att sluta differentiera programmen och istället presentera dem som 18 valmöjligheter, alla med högskoleförberedande grund. Därifrån menar Embla att det behövs stöttning i form av studie- och yrkesvägledning. "Där tror jag studie- och yrkesvägledning är superviktigt för att ha en kritisk funktion i yrkeskunskap. Där behöver vi absolut utvärdera studie-och yrkesvägledningen men vi måste ha en på plats. Där är snittet 500 elever per SYV och i vissa kommuner är det upp emot 1 000, 2 000 elever på en SYV" förklarar hon.
Hon lägger även till att vi bör skilja på elevgrupper som inte klarar grundutbildningen och elevgrupper som klarar grundutbildningen men inte får jobb. "Jag tror att det är olika grupper. Jag tror det behövs olika typer av handlingskraft i förhållande till dem", säger Embla.
Oliver Rosengren (Moderaterna) menar att en annan väg att gå är att se över förkunskapskraven till olika program och göra fler uppdelningar. "Samtidigt finns det diskussioner inom många sammanhang om ‘Är det verkligen rimligt att man måste ha fixat detta ämne för att gå detta program?’. Vi kanske ska differentiera ännu mer på tröskeln in till gymnasiet och ha skillnader, även inom det som idag kallas för yrkesprogrammen. Inte för att sänka eller höja utan för att det kanske inte är lika viktigt med vissa godkända betyg på det ena eller det andra", förklarar Oliver.
